Nu märks det att våren har kommit. Det känns liksom i luften. Vinden är lite vass men är man i skogen så är det underbart skönt.
   I måndags var jag med Gaya hos veterinären igen. Hennes klo vill inte läka. Nu har det gått en månad sedan första besöket då kapseln drogs. Veterinären skrev ut ett nytt antibiotikapreparat. Detta är ett preparat som inte skrivs ut så ofta, ett starkt sådant. Gaya har redan blivit bättre så det är nog ett dundermedel. Vi får lov att gå riktiga rundor med Gaya nu. Skönt för oss alla!
   I dag körde jag och Gaya till ett ställe i skogen som vi numera sällan är på. Runt om här har skogsägarna satt upp bommar så man kommer varken fram eller tillbaka. Hur som helst så parkerade jag utanför bommen, glad att inte markägaren kom, och traskade iväg upp i skogen med Gaya.
   Gaya fick inviga sin nya klövjeväska, den var perfekt. Satt på plats och var inget hinder för benen när hon går. Gaya var så nöjd över att få komma ut ”i det fria”. Vi gjorde ”leta godis i trädet”, tränade lite lydnad och Gaya var verkligen på hugget.

– Vem har varit här tro?

– Mysigt med ett nygammalt ställe!

– Vilopaus.

– Godisletande, en höjdare!

   Måndagen den 27 januari var det dags att åka till djursjukhuset med Gaya. Hon hade en kluven klo på höger baktass. Jag såg hela pulpan, stackars Gaya. Gaya verkade dock inte ha speciellt ont av det, gick obehindrat.
   Det var ingen tvekan om att dra klokapseln på Gaya. Jag fick snällt lämna henne på kliniken och köra hem. De skulle ringa när det var klart. Jag träffade en bekant i väntrummet och stannade för att byta några ord. Då hör jag Gaya yla något enormt. Hon hörde så klart mig. Hon hade tystnat när jag inte hördes längre fick jag höra sedan.

   När jag kom och hämtade Gaya var det en moloken Gaya som mötte mig. Hon hade ett stort bandage och en sko utanpå det. Jag tror att hon hade en aningens ont. Eftersom Gaya fått kortison på morgonen i vanlig ordning så kunde de inte ge smärtlindring upptill. Det går inte så bra ihop med vartannat. Nästkommande dag fick jag ge Novocarp.
   Det har och är en följetång med denna klo. Den 10 februari var det så dags att åka till veterinären igen. Klon vill inte alls läka trots att jag gjort/gör efter konstens alla regler. Gaya fick nu antibiotika eftersom det var inflammerat runt klokapseln. En åttadagars kur skulle Gaya ta. Veterinären tog även en odling för att se vilken typ av bakterie det handlade om. Onsdagen veckan efter fick jag besked om odlingen och det var två olika typer av bakterier men antibiotikan skulle ta dessa. Kuren förlängdes till tolv dagar.

   Jag lider med Gaya. Hon har inget roligt liv nu. Bara koppelrundor i trädgården med en äcklig sko på tassen. Vi kör lite lydnadsträning ute och lite problemlösning inne. Jag har fått köpa en tratt modell gigant för att inte Gaya skall komma åt att slicka. Hon måste även ha en uppblåst krage på sig för att det skall vara hundra procent säkert att hon inte kan komma till att slicka. Var hon än går tar tratten emot. Gaya tycker det är skönt när det är kväll och vi sätter oss till ro i soffan. Då åker tratt och krage av och Gaya lägger sig till rätta i soffan och njuter i fulla drag.
   I morgon, måndag, har det gått fjorton dagar sedan andra besöket och det är fortfarande inflammerat mellan klon och trampdynan. Någon ny klokapsel har det inte heller blivit. Det blir ett nytt veterinärbesök i morgon.