Läkningen av Gayas tass går framåt, sårskorpan håller på att lossna så smått  nu och dosen kortison har minskats. Men det är fortfarande tratt inne och sko ute. Befinner vi oss tex i soffan så ligger hon utan tratt, det fixar hon.
   Jag trodde att vi skulle kunna åka och spåra lite. Vi har ett ställe där det är mycket mossa och så, där tyckte jag att vi kunde träna lite. Men det var inte så lyckat tyckte veterinären. Trampar Gaya på en pinne, en vass sten eller annat så är det stor risk att såret spricker upp igen eftersom huden inte är så stark ännu. Jag inser också att det var en dum tanke, men man vill så gärna att det skall hända något för Gaya. Vi gör en hel del roliga saker hemma, som väl är har vi en stor trädgård att vara i, så Gaya får jobba med diverse saker. Att komma utanför tomtgränsen tror jag hon skulle tycka var kul. Mänskliga värderingar? Nej jag tror inte det. Hunden har precis som vi behov av miljöombyte. Vi får hålla oss till tåls så länge som det behövs.
   I dag har vi tränat slalom och lydnad blandat med rallymoment. Vi har också tränat på pallen. Nu har Gaya fattat att bägge framtassarna skall vara på pallen och att hon skall stå upp.

   För många år sedan så köpte jag en Boxerboll till Funny. Den har hängt med länge och varit till glädje för Funny, Arrak och Gaya. För några månader sedan gick den i sönder när Gaya höll på med den. Nu håller jag på och jaga denna supergrej men har inte fått något napp.
   Jag fick i stället ta en stor petflaska, göra hål i sidan och lägga i några foderkulor. Det är samma princip fast inte lika hållbar om man säger så. Hur som helst var vitsen att Gaya skulle få jobba för glatta livet för att få ur bitarna. Flaskan band jag fast i en kraftigt gummiband vilket försvårade det lite. Ett tag och en platt flaska senare var problemet löst. Gaya fick ro i kroppen och kunde kura ihop sig för en stunds vila.
   Det var inte bara denna aktivitet som tröttade henne utan vi hade ju gjort en hel del annat också innan godisflaskan kom fram.

   Det är inte så lätt att hitta på nya uppgifter, problemlösningar, till Gaya. Gamla sådana har vi en uppsjö av, men jag vill att det ska vara lite nytt att ta itu med.
   Vad kan man ha tomma fodersäckar till? Lägga något gott i botten som Gaya ska få ut och tugga i sig, kanske en bra idé. Detta måste provas. Sagt och gjort, jag preparerade en tom 18 kilos säck med några små ostbågar i botten och lade ut den på gräsmattan.
   Intresset uteblev inte, Gaya var snabbt framme och undersökte säcken.

– Vad har du nu hittat på matte?

- Finns det något här i eller? Hmmmm, det luktar ostbågar.

-  Jag skakar på säcken och ser om jag har rätt. Yes, det är ostbågar! Det var länge sedan jag fick några ostbågar. Matte har blivit dålig på att köpa hem dessa delikatessbitar.

– Kan det möjligen finnas fler tro?

   När ostbågarna var uppätna så var det Gayas tur att tänka tanken: - Vad man kan ha en tom fodersäck till? Det Gaya kom fram till var att man kan göra som med så mycket annat, döda den. Sagt och gjort Gaya skred till verket.

– Döden, döden!

– Slita saker i bitar gillar jag!

–Ha, ha, det här gjorde du bra matte!

   Nu har vi återigen soligt, varmt och skönt. Varje dag med detta vädret känns som bonusdagar.
   Gayas tass läks bra, ser fint ut, men inte helt läkt. Hon äter fortfarande kortison. Gaya går med tratt fortfarande. Kommer hon till så slickar hon frenetiskt på såret. Jag vill definitivt inte att Gaya slickar upp såret igen.
   Köpte en ny sko till Gaya, den fungerar inte bättre än andra vad gäller att hålla tassen torr. Men det är bättre än att gå utan. Är det alldeles för jäkligt väder sätter jag en plastpåse på tassen och skon utanpå.
   Jag håller på att jaga Muttluks skor. Obtrack skall ha dessa men det är lögn att komma i kontakt med dem. Jag har pratat in på telefonsvararen flera gånger samt mailat dem. Men inte hör de av sig som de lovar på telefonen.
   Gaya är mycket piggare nu och vill göra saker vilket känns bra. Jag var på Rusta och köpte slalompinnar, sådana som de har till agility.12 pinnar inklusive bra väska och ”riktsnöre” så att man får rätt avstånd mellan pinnarna. Detta kostade lite drygt 200 kronor. Bra pris tycker jag.
   Slalombanan blev snabbt populär. Fort skulle det gå, tyckte Gaya, när jag hade belöningsbit i handen. Det blev till att byta taktik och köra med extern belöning i stället. Bollen är ju populär så den blev den externa belöningen. Detta fungerade betydligt bättre, det blev lite lugnare tempo. Men det är ändå för högt tempo tycker jag. Skall fundera ut något som är poppis men inte fullt lika poppis som bollen.
   Inomhus har jag börjat träna in ett nytt trick, balansera på en liten pall. En kompis till mig hade köpt flera små pallar på Rusta för 20 kronor. Hon behövde dock inte alla så jag köpte en av henne. De är hopfällbara vilket är bra, då kan man träna in att Gaya skall hämta pallen själv när vi skall träna ”balans på pallen”.
   Vi har börjat med att träna in att framtassarna skall vara på pallen. Jag använder klicker vilket passar Gaya bra. Gaya har fattat att tassen skall vila still på pallen. Det är den vänstra framtassen som hon tränar mest med, den friska tassen. Ömsom sitter hon, ömsom står hon upp när tassen ligger på pallen. Nästa steg är att få Gaya att ha båda framtassarna på pallen samtidigt. Återkommer med hur det går med detta senare.

   Något som är tröttande är att slänga ut maten över ett stort område på gräsmattan. Där kan Gaya gå länge och leta. Sedan är hon bra trött.

   Efter en stunds vilande tränade vi lite lydnad. Inget avancerat, fot, ligg, sitt, stå, backa från mig, position och ett par rallymoment. Det är så härligt att se dessa ”stjärneögon” på Gaya när hon får jobba lite. Jag längtar så tills vi kan ut och jobba i spåret igen.
   Belöningen blev lite, lite glass. Det var mumma det.