Stackars mitt älskade lilla monster! Såret blir bara värre och värre. Det är större än vad det ser ut som på bilden eftersom pälsen ligger över. Det var inte lätt att hålla tassen och fotografera samtidigt. Såret sträcker sig utmed hela insidan på tån samt ner på trampdynan.
   Det blir till att rådgöra med veterinären på nytt. Detta känns väldigt olustigt. Det är så trist för Gaya eftersom hon inte kan göra något alls plus att hon skall ha den för*****de tratten på sig. Tänk om man kunde hitta någon superspecialist som hade en lösning på detta dilemma. Ingen hade varit gladare än jag. Jo…Gaya hade varit minst lika glad.

   I lite drygt två veckor har Gaya varit frisk, pigg och glad. Vi har varit i skogen och gått lång-lång-rundor och de något kortare skogsrundorna, vi har busat och haft kul tillsammans UTAN någon ond tass. Men säg den glädje som varar. I förgår tyckte jag att Gaya slickade lite väl mycket på ena tassen. Det syntes inget och jag hoppades det var tillfälligt. Men i går upptäckte jag ett nytt sår på höger framtass. Såret sitter mellan andra och tredje tån samt ner på trampdynan. Gaya är besvärad av det och har ont när hon går. Så nu är det slut på rundorna för ett tag. Inget spårande eller uppletande heller och framförallt inget busande med bästa kompisen Gismo. Detta har vi ju väntat på.
   I dag höjdes Imurelen, på veterinärens inrådan, med en halv tablett. Nu äter hon 1,5 tablett varannan dag och jag hoppas att det räcker med denna höjning.
   Jag försöker så länge som möjligt undvika att plocka fram tratten, än så länge fungerar det med strumpa. Mina gamla knästrumpor kommer till pass och sitter på bättre än en socka.
   Cina, som alltid har ett stort hjärta, hade köpt ett hjorthorn till Gaya. Detta hjorthorn är en riktig höjdare. I går under tiden vi var på jobbet låg hornet på bordet. Det låg kvar där när jag kom hem också. Men så fort jag kommit in och tagit av mig ytterkläderna och hälsat på Gaya så går hon ut i köket och sätter sig vid köksbordet. Gaya sitter och stirrar på hornet, hon visar tydligt att hon vill ha det BUMS! Så klart får hon hornet. Tycker det är bra att hon inte tagit det själv när hon varit ensam hemma.

Gaya med hjortbenet

I dag blev det till att leta efter mat ute på gräsmattan. Invigde Muttluks skorna i dag, de verkar sitta på bra.

   Två kajor satt uppe i björken och hade koll på Gaya och hennes mat. Kan det bli något över tro? Knappast.

Kaja

   Hundar kommer inte ihåg säger många….
Jag hävdar motsatsen. Tror att det är många som håller med mig. Är det inte det, så kan jag bara konstatera att då har jag en hund med en hjärna som är exceptionell.
   I går kväll gick jag ut med Gaya i trädgården för att hon skulle kissa. Hon for ut som skjuten ur en kanon. Jag såg inget trots en mycket bra ficklampa. Allt händer på några få sekunder. Gaya ställde sig nedanför ett stort lärkträd som vi har på tomten och tittade upp. Jag tänkte - Vad är det nu? Gaya var väldigt koncentrerad på trädet och släppte det inte med blicken. Jag traskade dit med min ficklampa och såg att uppe i lärkträdet satt en förskrämd katt. Gaya hade jagat upp den stackars katten i trädet. Om Gaya kissade…nej det gjorde hon inte. Inte då, men en stund senare gick vi ut igen. Vips sa det så stod Gaya nedanför trädet och kollade efter katten. Nu var den borta. Då passade det Gaya att kissa.
   Det första Gaya gör i dag på morgonen är att springa till trädet för att kolla om katten finns där. Gaya går runt stammen och tittar intensivt upp i trädet men där finns ingen katt. Då går Gaya till päronträdet som ligger en liten bit därifrån och tittar om katten sitter i det trädet. Men tji fick Gaya. Den katten kommer nog inte tillbaks till oss. 
   När jag kom hem från jobbet vid lunchtid så stack vi till skogs efter det att jag intagit en snabblunch. Det var inget vidare väder, småregn och dimma, men det var skönt att komma ut ändå. I dag blev det bara en runda i skogen utan aktivering. Ja… helt utan aktivering är det ju aldrig. Man tränar alltid något under tiden man förflyttar sig.
   På sena eftermiddagen blev det lite städning. Det är Gaya en fena på. Dessutom tycker hon att det är kul.

Ingen brist på saker i alla fall.

- Taskig matte va? Hon har hällt ut alla mina saker. Jag brukar bara ta det som jag skall ha men matte river ut allt hon! Sedan är det jag som skall städa.

    När vi vaknade i morse var det alldeles vitt. Under natten hade det kommit 2 – 3 cm snö. Visst är det vackert, allt blir så mycket ljusare. Det var bara att ta på sig och ge sig ut och skotta efter det att jag varit ute med Gaya. Gaya var glad över snön. Men säg den glädje som varar, plusgrader och vips var snön näst intill borta. Snöslask kvar så klart. Det är vi ju vana vid här nere i söder.
   Efter lunch åkte jag och Gaya ut i skogen. Jag lade ett spår på 250 – 300 meter till henne. Det var böjar, vinklar, snår, över nedfallet träd och över vägen. Nytt för Gaya var att jag lagt spåret i kanten utmed vägen på en sträcka om ca 8 – 10 meter.
   I dag spårade Gaya som en gud, nosen var i backen hela tiden och det kvittade om det var snöslask, mossa eller grus som hon spårade på. Koncentrationen var på topp.
   Utmed vägen var lite klurigt för Gaya. Hon spårade från sida till sida i ett sicksack mönster under 3 -4 meter. Efter det tog hon spåret och gick i kärnan resten av biten på vägen. Jag riktigt såg på Gaya att då trillade polletten ner.
   Bollen som låg som slut ignorerade Gaya och spårade vidare där jag gått ut. Jag fick bryta med belöning i form av lek med bollen och sedan viltpastej. Mums sa Gaya och så var pastejen borta. Om hon njöt av pastejen? Ja det gjorde hon säkert fast på sitt sätt då.
   Det var en trött Gaya som kom hem och däckade i sin korg.

   Äntligen är Gaya bra igen! Ja, aptiten på morgonen är det lite si och så med vilket är konstigt. Det är långt ifrån likt Gaya. Den nya medicinen, Imurel, kan påverka reproduktionen av blodkroppar. Därför har vi varit och tagit blodprov några gånger för att se så att allt ligger inom gränsvärdet. Det har legat lågt, men inom gränsen. Sedan ett par veckor har Gaya fått Imurel varannan dag, samma dos. I måndags var vi och tog prov igen och då hade värdet stigit och blivit dubbelt så högt, fortfarande inom gränsvärdet. Jag blev verkligen glad.
   I går stack Gaya och jag ut i skogen för att spåra. Det var en glad och arbetsvillig Gaya som spårade. Första delen av det 450 meter långa spåret gick superbra, sedan hade spåret flutit nedför en backe och ställde till det lite. Fast det ställde nog till det mest för mig om jag tänker efter fast i förlängningen för Gaya också. Alltså… mitt fel.
   Utmed spåret hade jag gjort två övergångar på väg och en på en stig. Gaya klarade detta bra. Likaså sumpmarken gick hon fint över. Som sagt… när jag rannsakat mig själv kan jag nog inte säga annat än att Gaya gjorde ett bra jobb utifrån de förutsättningar som jag gav henne.

   I dag har vi varit vid havet. Jag har inte varit där så många gånger efter det att jag lät Funny somna in. Det är smärtsamt fortfarande. Jag upplever den sista dagen om igen när jag är där. Funny och jag hade det fint där och då men det känns ändå i hjärterötterna.
   Gaya trivdes som fisken i vattnet. Hon rusade runt och lattjade. Rätt var det var tog hon ett skutt ner i en liten fåra med rinnande vatten. Hon tog ytterliggare ett skutt och hamnade i mynningen och där var det lite djupare om man säger så. Gaya fick sig ett ofrivilligt bad. Fast hon var inte ledsen för det.

Lyckliga Gaya

   Tommy var inte riktigt lika glad som Gaya. Det blåste och var isande kallt. Men det är skönt att komma ut ändå.

Som vanligt hittade Gaya en gren att demolera.

– Kolla, nu kommer det folk!

   På tillbakavägen gick vi uppe på ängen. Där finns det vattenansamlingar som hade frusit. Gaya, nyfiken som hon är, gav sig ut på isen. Hon såg ut som en stadig Bambi på hal is. Benen ville inte riktigt som Gayas hjärna ville att de skulle bete sig. Gaya tog sig av isen men sekunden efter var hon ute på isen igen. Rätt var det var trampade hon igenom isen men det bekom henne ingenting. Det var inte djupt så det var ingen fara för hennes väl och ve. Gaya tog sig en slurk vatten och traskade glatt vidare efter det.

Gaya på hal is!

Avslutar med att visa julklappen som jag fick av Lina med familj. Bilden på Funny vid havet, favoritplatsen, är överförd på en sten, tung sådan.

Mattes älskade pärla