I dag åkte vi till Hallands Väderö igen. Underbart väder, sol och lagom varmt. Vägen över till Väderön var en aningens gungig, vilket Tommy hade väldigt roligt åt. Jag gillar nämligen inte när det gungar i mindre båtar. Ja, ja det var bara att bita ihop.
   Väl i land på Väderön beslöt vi oss för att gå en annan längre runda än vad vi gjorde förra gången. Lite mer oländig terräng på vissa bitar men helt ok att gå där.

Där finns en hel del vackra döda träd utmed vägen.

Trevligt folk också!

Det är här skogstrollen håller till.

Gaya platsade fint där!

Gaya testade även att kika ut ur det lilla ”fönstret”.

854 Denna gigantiska och vackra ek pryder verkligen sin plats. Eken har fått namnet Kungseken.

   På bilden nedan ser vi ”ljugarbänken” som är placerad på en kyrkogård som användes för att begrava bland annat ilandflutna personer från fartyg under 1800-talet.

   När man går runt ön så passerar man ett antal hägn med grindar. Dessa grinar pryds med vackra låsanordningar.

   När vi kommit in på den fina ängen vid havet fanns där ungkvigor och ungtjurar nere vid vattnet. Förra gången var där bara får. Tommy och Gaya klev glatt på ner mot vattnet. Skall sanningen fram så kände jag mig inte helt bekväm i denna situation. Men det måste ju förevigas så jag traskade efter.

   Gaya blev väldigt låg och lång i kroppen ju närmre de kom. Tommy beslöt att vända om när ungdjuren började röra sig mot dem. De var väldigt nyfikna på Tommy och Gaya.
   Nu kommer det komiska i hela denna situation. Efter Tommy och Gaya, gående på rad men en ungtjur i täten, går de i en snygg parad på ängen. De gick så en bra bit. Tommy och Gaya gick upp på en större sten och ställde sig. Dessa 8 – 10 ungdjur börjar då gå som i ett Y och är på väg att ringa in stenen med Tommy och Gaya på.
   Stackars Gaya står där med svansen slickad under buken. Jag har fullt sjå med att, som jag trodde, filma hela detta händelseförlopp. Tyvärr så blev det ingen film, vet inte vad jag gjorde för fel. Glömde kanske trycka på knappen vad vet jag. En sak kan jag säga med säkerhet. Jag var nervös!

   Vi gick raskt vidare och satte oss på samma plats som förra gången för att ta en fika. En välbehövlig sådan.

En trött och törstig Gaya.

Även här fanns det ett vackert dött träd.

   Efter en stunds vila traskade vi vidare. I slutet av rundan så stötte vi på en del får.

Hmm… vad är du för en då? Är du lika äcklig som de andra vi stötte på?

Nej då… ingen fara! Jag ligger bara här i skuggan och kollar på er när ni går förbi.

Några till.

   Väl framme i Sandhamn där båten utgår från hade vi en halv timma kvar tills båten skulle gå. Vi köpte var sin glass och njöt av den i skuggan på en bänk. Gaya fick också glass vilket uppskattades.

En något mer avslappnad Gaya på båten än förra gången vi gästade Hallands Väderö.