Sommarvärme och bad

   Nu gäller det att ta tillvara på denna omgångens sista varma sköna dag. Meterologen säger att det skall bli kallt från och med i morgon. Kallt och kallt, allt är relativt. Men går temperaturen ner från 23 grader till förutspådda 15 grader då är det kallt.
   Vi körde upp till Torvsjön så att Gaya skulle kunna få simma. Vilken lycka!

Full fart ut…

för att hämta in apporten, lämna den och

snabbt få hoppa i och simma ut efter den igen.

”Torka till runda” med

balansövning och

posering

Läckra koner, ny apportbock och en välfylld vinbox.

Vi börjar väl med vinboxen. Det är inte bara vi som har glädje av den, Gaya gillar den också.

– Hur svårt kan det va?

– Yes, nu kommer jag åt godbitarna!

Läckert rosa koner och en flytande apportbock i hårdplast.

   Gaya har en likadan apportbock men den är bara halv. Hon har gnagt ner den till halv storlek. Som ni förstår så används den inte till det som den är ämnad för. Det är nämligen på detta viset att i vattnet tycker Gaya inte att den är kul. Den håller i alla fall länge för en sådan som Gaya som annars biter sönder det mesta i leksaksväg.

– Jag VILL ha den!

– Jag TAR den!

– Det fick jag visst inte.

- Hej på dig, Skalman!

Lynga naturreservat

   Vi hade bestämt med Lina och hennes familj att träffas ute i Lynga naturreservat vid lunchtid. Grillen med tillbehör var med. Linus har fyllde år i fredags så vi passade på att fira honom också. Det var lyckat. Det blev en promenad också till Gayas glädje.

Bokens fantastiska grönska

– Nu kommer dom!   Vilka? Jo, husse och Lykke.

– Jag får väl sysselsätta mig själv när de andra äter. Jag har redan ätit min lunch, ett knäckebröd.

   22 grader och sol, var passar bäst att vara då? Jo, vid havet! När vi kom till havet var där inte en människa. Det var skönt för då kunde Gaya springa lös, rusa av sig. Efter ett tag så poppade det upp lite folk här och där. Då blev det koppel på Gaya så att hon inte överraskar dessa solande människor. Underbar dag!

– Jag kommer på direkten!

– Skönt att vila en stund medan matte fotar silversmycken.

Gaya kunde inte undgå detta ”strandfynd”. Hon var tvungen att sega sig fram och undersöka detta. En tv är inget kul strandfynd.

Bus, varmt och blomsterprakt!

   Kan ni tänka er att häromdagen så hittade Gaya på bus.

– Varför jag ser så skamsen ut?

– Därför att jag har tuggat sönder en musfälla.           Jag svalde i alla fall inte något denna gången!

   Vilket väder vi har! 20 grader varmt och solen skiner som om den inte gjort något annat. Jag måste ändå säga att jag skulle vilja stoppa naturens framfart lite. Bara på ett par dagar har allt blivit så grönt. Björkarna har slagit ut helt och är så skira och fina. Gräset växer så det knakar, inte så kul. Magnolian står i full blom har jag sett, helt otroligt! Syrenen är på god väg att slå ut. Det går alldeles för fort, man hinner liksom inte med.

Körsbärsträd i full blom…

… likaså gullvivorna.

Löjtnantshjärtan blommar så fint.

   Gaya upptäckte något i muren i dag. Detta var väldigt intressant. Gaya följde detta, vad det nu var, hela vägen upp till slutet på muren. Där stod hon som fastfrusen ett bra tag med nosen in i muren.

– Undrar vad det är här inne i min mur?

   Lite senare på eftermiddagen tog Gaya och jag oss en långpromenad på ett ”nygammalt” ställe. Det är roligt och variera sig, i alla fall för min del. Jag tror faktiskt att Gaya också uppskattar det.

Balansövning

Gammal jordkällare

Förgätmigej

Skir grönska

   Vi, Lina och barnen träffades vid havet strax innan lunch. Lina hade med sig grill och korv med tillbehör. 22 grader varmt, fast det kändes faktiskt inte som det när solen gick i moln. Men nere vid havet blåste det också så det är inte så konstigt. Efter två och en halv timma åkte vi hemåt igen.

- Kan du inte sluta fota mig nu?

- Kan jag få en bit korv till husse?

- Detta är lyckan!

Sommarvärme…

   21 grader varmt visar termometern. Lite för bra i Gayas tycke, men i skogen är det skönt att vara. Speciellt när där finns lite vatten att svalka tassarna i.

   Lek, lek, lek…

Gayas speciella teknik när hon vill korta av pinnarna

Här har Gaya tagit sig an ett nytt litet träd som kortas av till lagom längd.

   Efter all lek var det dags för ett uppletande. Sex saker kastades ut och sex saker hämtades in av Gaya.

   På vägen till bilen hittade jag denna fina murkla.

– Matte har konstiga idéer ibland. GLAD PÅSK i alla fall!

   Vilken påskafton! Sol och 18 grader varmt, man kan knappt tro det är sant. Hela förmiddagen har jag hållit på med städning och Gaya har haft tråkigt nästan hela tiden. Ett tag hade hon dock att göra. Hon vaktade vår tomt från grannen. Den mannen är inte så populär i hennes ögon.
   Vi har tränat vidare på de moment som vi har börjat på. I dag hittade jag den försvunna metallapporten! Nu skulle här tränas! Gaya har inte alls några bekymmer med att ta metall i munnen. Hon har ju plockat metallföremål innan tex bilnycklar, saltkar, plåtburk osv.

Spår igen.

   På tidiga förmiddagen packade vi, Tommy och jag, fikakorgen och stoppade Gaya i bilen och for till skogs. Vi styrde kosan mot samma ställe som jag var på i går och spårade med Gaya. Vi skulle nu prova att lägga ett spår i annan typ av terräng.
   Tommy lade ett spår i kuperad ganska öppen skog, mycket mossa, två övergångar vid vattenfyllda diken, tre ganska närliggande vinklar, två pinnar och en slutpinne. Spåret var inte speciellt långt ca 300 meter. Det regnade och blåste. Spåret vilade i en timme. Under tiden gick vi en runda.
   Eftersom Tommy inte hade ”stampat upp” starten så bestämde jag mig för att testa ett direktpåsläpp. Gaya fixade det med bravur och gick fint på spåret. Efter ca 10 meter började Gaya slå och avvika från spåret. Annan intressantare doft? Okoncentrerad? Omotiverad? För att göra historien kort så fortsatte Gaya så här mer eller mindre hela tiden. Detta till trots så tog hon alla pinnarna perfekt. Två av vinklarna gick också ganska bra, lite snurrande förstås men det är ju helt ok. Tredje vinkeln gick hon rätt förbi. Övergångarna gick bra.
   Så här brukar inte Gaya bete sig i spåret. Kanske blev det för mycket med springandet på rundan innan vi gick spåret. Proceduren innan spåret var densamma som i går, den enda skillnaden var just springandet. Det är ju mycket som kan påverka hunden, jag kanske inte var som jag brukar, gjorde kanske något annorlunda när vi gick spåret.
   Ja, ja, man kan analysera till dödagar, vilket jag inte tänker göra. Detta är ingen ”inför tävling träning”. Vi gör det för att det är kul att arbeta tillsammans och för att Gaya skall få utlopp för sina behov.

”Sfinxen i Åled”

   På sena eftermiddagen hade det fina vädret kommit tillbaka så då passade vi på att ta ett träningspass i trädgården. Gaya var pigg, hade energi och arbetslust. Vi tränade positioner och vändningar samt…

…framåtsändande till kon med att stanna kvar stående vänd mot mig.

   Jag testade att köra utan kakelplatta, tasstarget. Första gången hade jag dålig tajming så då blev det tasstarget på konen. Efter den gången blev det bättre med stanna – stå- kommandot och då blev det ingen tasstarget. Momentet är långt ifrån färdigt men vi är på god väg.

Inkallning med läggande.

   Målet är att Gaya skall stanna exakt vid konen när hon får sitt stanna kommando. Vi har en bit kvar där. Vi tränar inkallningen med stanna - ligg och stanna (stående).

Här tränar vi hopp – sitt – hopp. På bilden gör Gaya sitt andra hopp.

   Efter första hoppet stannar Gaya och sätter sig precis intill hindret. Andra hoppet blir som ett U. Men det fungerar bra. Hon har höjd på hoppet ändå.

   Efter att ha trängts med halva Halmstads befolkning på Maxi var det skönt att komma hem. Jag är lyckligt lottad som slipper veckohandla i normala fall.
   När vi hade ätit lunch packade jag in spårgrejerna och åkte till skogs med Gaya. Det blev ett spår i minst sagt svår terräng, i alla fall för mig. Terrängen bestod av nerfallna träd, röjt sly, brant backe upp och ner för en hög kulle, alltså bokstavligen över stock och sten. Jag trodde att jag kunde lägga spåret lite annorlunda men det visade sig att jag inte kom fram där det var tänkt.
   När jag lagt ut spåret, ett Apell spår med två pinnar och ett slut, gick Gaya och jag en runda på ca 45 minuter. När Jag fått på Gaya utrustningen och laddat fickorna med gott godis hade spåret vilat ca 1 timme.
   Gaya var lagom taggad efter promenaden och tog spåret lugnt och fint. Trots att det blåste snålblåst gick Gaya i spårkärnan hela tiden. För Gaya var terrängen inget som helst bekymmer, hon tog sig fram med lätthet. När Gaya märkte att jag inte riktigt höll samma tempo som henne så satte hon sig och väntade tills jag var ifatt henne. Eftersom Gaya höll sig i spårets kärna precis hela tiden kom hon direkt på pinnarna, plockade dem och gav dem till mig. Gaya är en fena på att spåra och inte minst arbetsvillig. Det är roligt att jobba tillsammans med Gaya, hon är så tacksam att ha att göra med. Det var en trött Gaya som däckade i korgen när vi kom hem.
   Till sist vill jag önska er som kikar in här en riktigt GLAD PÅSK!

 Två bilder från en fantastiskt skön långrunda i skogen. Vitsipporna står i full blom och det blir märkbart grönare varje dag. Gaya har traskat med sin väska och boll. Hon blir ordentligt trött av uppdraget att bära väskan.

Praoverksamhet i skogen

   Denna dag har Gaya provat på olika yrken i skogen. Hon har gått in för det med liv och lust. Snacka om att ”kär hund” har många namn!

Badvakt med uppdrag att rädda pinnen

Skogsarbetare som röjer bort björk

Sist men inte minst, flisarbetare

   Avslutar med en bild på tussilago, ”solblomman” som en del barn kallar den.

Skogsrunda och lerinpackning.

   Nu börjar vitsipporna blomma även i skogen. Där marken ligger så att solen kommit till, där har vitsipporna blommat någon vecka redan. Syrenens knoppar slår snart ut, lärkträden börjar skifta lite, lite i grönt och videt är i full blom.

   På ”lång-långrundan” såg det likadant ut som sist vi gick där. Lite mer röjt här och där men inte mycket att tala om. Det var ju ett tag sedan vi traskade denna rundan eftersom Gaya haft problem med klon. Nu är det ”fritt blås” igen.

Marschträning gillar Gaya…

… likaså sin älskade boll.

   Rätt var det var så dök Gaya ner med huvudet i gräset och var ganska exalterad. Hon nosade, ryggade och nosade igen. Man blir ju lite rädd eftersom ormarna kommit ut ur sina hålor. Men det var ingen orm utan en skogsödla.

Hmmm, vad har vi här då?

- Va, det rör sig…

Det var en skogsödla som släppte sin svans och stack.

   Att få springa lös och själv bestämma vad som skall göras är en höjdare för Gaya. Det har varit mycket med koppel på sistone. Både på gott och ont. Det blir många, långa promenader med klövjeväskan på och bollen i munnen. Skönt för Gaya att ha en uppgift under promenaden.
   I dag under frihetens flagg passade Gaya på att hoppa i spat.

Dagens dopp med lerinpackning.